nu tänkte jag prata lite mer om kärlek, och detta blir nog det sista inlägget om just dethär innan jag går vidare.

 

asså, jag känner mej utnyttjad men ändå inte.

jag vet ju att killen är typ lika känslosam som en sten men ändå, det verkade faktiskt som om han tyckte om mej, på riktigt, det kändes liksom rätt.

men jag vet också att han inte pallar när det blir för mycket och när saker börjar gå för långt och det var antagligen därför han började ta avstånd från mej, men jag märkte inte det förrän det var liite försent haha..

just nu så "bryr jag mej inte" klart det gör ont somfan men jag försöker ändå tänka framåt, med tanke på att han var en utav mina absolut närmaste vänner som jag har galet mycket minnen med så hoppas jag att allt kommer bli någorlunda normalt om ett tag, när allting lugnat sej.

jag saknar honom faktiskt mer som min vän än som nånting "annat" inte för att vi hann bli så mycket annat men aa ni förstår haha.

tillbaka till dethär med utnyttjad, grejen är att jag inte tror ,eller jag vet att gillar man någon på riktigt så går det inte över på några dagar för då hade jag släppt snubben redan när jag märkte att jag började gilla han riktigt mycket.

eller så funkar killar på ett helt annat sätt, jag vet faktiskt inte men just nu så vill jag bara ge honom space och ta dagarna som dom kommer, hoppas på att vi kommer bli lika bra vänner igen någon gång i framtiden!

tänker aldrig mer försöka någonting med honom för det är tillräckligt jobbigt att vi inte ens snackar,

och aa, grattis på födelsedagen förresten, om du ens läser detta haha..

ja det var nog allt om det :)