Jag är inte känslosam av mej, och verkligen inte romantisk..
Kär blir jag nästan aldrig, visst jag kan gilla en person men sen tröttnar jag efter typ en vecka , killar skrämmer mej, och om dom inte skrämmer mej är dom för på mej och då pallar jag inte heller..
När jag väl blir kär, blir jag dum i huvudet , och jag hatar det så grovt.
Jag hatar kärlek och allt som har någonting med den att göra,
Det finns ingenting som heter föralltid, inte i min ålder iallafall , och inte annars heller förresten , för dör gör alla någon gång ..
Jag litar inte på killar , det har hänt för mycket för att jag ska kunna det, jag har trott på för många lögner och gått tillbaka till samma kille för många gånger bara för att jag trodde på saker han sa .
Men jag tänker aldrig mer toffla efter en kille för det är inte värt det.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är en person som inte lämnar mina tankar men jag försöker vifta bort honom från mitt huvud för jag vet att det inte går, jag vill inte ens men mitt hjärta har typ fått cpryck eller nånting..
Varför i hela helvete kan man inte styra sina känslor ?
Jag har inte tid att vara kär, jag har betyg att tänka på ..
Nej nu ska jag sluta skriva innan jag säger alldeles för mycket ..
Sov gott mina kära läsare !