nu kära läsare ska ni få höra saker som jag tycker att ni borde få veta,
saker som kanske förklarar varför jag mår som jag mår och är som jag är haha,
och detta skriver jag inte för att få uppmärksamhet , utan för att få förståelse,
och vet du att du tänker klaga, läs inte :)

någonting jag berättat förut är att jag blev mobbad som liten, någonting jag inte berättat är hur jävla sämst jag mådde utav det.
jag ville inte gå till skolan, jag sa till mamma att jag var sjuk, hade ont i halsen, ont i magen, feber och allt möjligt.
jag hatade mej själv, jag hatade mitt utseende och jag hatade att vara jag.
dom som mobbade mej skrattade åt mej och kallade mej saker, slog mej och spottade på mej, jag blev inknuffad i saker och ja, allt sög.
jag slutade bry mej om nånting, jag sov med jeans och tjocktröja, kollade mej inte ens i spegeln när jag vaknade utan gick till skolan som jag var, dom sa ändå att jag var ful så varför ens försöka liksom ?
efter att jag blivit nerslagen med en jävla glasflaska på ett disco så berättade jag för mamma vad som pågått under flera års tid , en poilsanmälan och samtal till allas föräldrar så var allt slut.
jag började få vänner, folk såg mej, jag var inte osynlig längre.
när jag äntligen fick uppmärksamhet så gjorde jag allt för den, och det slutade åt helvete.
jag förlorade min oskuld tillsammans med min kompis pojkvän, han var också min pojkväns bästavän, fuckt va?
jag fick ryktet som stans största hora.
folk började ringa mej med dolt nummer och hota mej, kalla mej saker eller bara skratta åt mej.
jag började må dåligt igen och ångrade vad jag gjort men det hjälpte ju inte speciellt mycket..
jag var tolv år gammal när detta hände, men jag trodde jag ägde hela världen.
jag blev utnyttjad av hur många killar som helst för att jag trodde på deras skitsnack,
när jag blev kär så var dom bara ute efter sex, när dom inte fick ligga så dissade dom mej.
detta har fuckat min syn på kärlek, jag hatar den, jag litar inte på killar och ja..
som sagt så trodde jag att jag ägde hela världen, jag var uppkäftig bakom min skärm och kallade folk saker hit och dit, men det gav konsekvenser som jag fick ta.
jag blev misshandlad fyra gånger sommaren 2010, min mobil blev baxad och jag hamnade på botten, igen.
när jag blev slagen så fick jag flashbacks från när jag var liten och blev mobbad i skolan, det fuckade min hjärna och jag kunde typ inte andas.
jag blev rädd för människor och klarade inte av att gå nånstans själv,
skulle jag till coop så vägrade jag gå dit själv, det kändes som att alla stirrade på mej, jag hatade allt.
hösten 2010 så började jag i sjuan och jävlar vad stor jag tyckte att jag var,
jag hamnade i en väldigt stökig klass och det var inte speciellt bra för mej om man säger så ,
jag gjorde otroligt dumma saker det året och om jag kunnat hade jag mer än gärna spolat tillbaka tiden och gått om både sjuan och åttan..
hursomhelst så började högstadiet inte bra för mej,
i mars 2011 så blev jag tillsammans med en kille som inte heller skötte skolan osv,
jag bodde typ hos honom så vi gick ju inte till skolan utan låg hemma och sov hela dagarna,
ända tills jag slutade sjuan och mamma hade fått samtal utav min mentor, 98%
frånvaro hade jag haha..
när jag började åttan så började både jag och mitt ex sköta skolan och jag höjde mej somfan, 2011 var ett bra år.
2012 är det värsta året jag har varit med om tror jag,
det började med att jag och mitt ex hade paus och sen gjorde vi slut och då fuckade sej saker riktigt ordentligt för mej..
jag orkade ingenting, jag ville dö, jag visste inte vad jag skulle göra,
snubben som hållt mej på fötter i nästan ett år var nu borta, jag var helt krossad.
skolan gick inte som den skulle för jag kunde inte koncentrera mej, antingen så grät jag eller så sov jag, jag skaffade nya vänner som inte heller var speciellt bra för mej, saker var knas.
Någon gång i slutet på mars så utsattes jag för ett övergrepp av min dåvarande vän, detta är något som nästan ingen vetat om förrän nu men folk undrar alltid varför jag är rädd för killar, inte vågar sova med vem som helst osv. men nu vet ni.
efter övergreppet så mådde jag självklart ännu sämre än innan, men jag fick tillbaka mitt ex , fast inte som min pojkvän utan som min bästavän och det räckte gott och väl, jag hade fått tillbaka min trygghet.
sommaren 2012 gled förbi fort som satan och jag hade det trevligt med fina vänner och massor med alkohol haha.
På hösten började jag i nian och hade bestämt mej för att sköta skolan, hur det gick är en helt annan femma.. På avslutningen till jullovet så hade jag gått från 190 till 132 poäng, jag var körd.
Jullovet spenderades med min fina vän emma och våra vänner.
På nyår så hade jag fest och hela huset blev typ trashat, sex hål i taket osv.. mina föräldrar var verkligen inte glada, och tro mej dom är fortfarande arga.
I februari 2013 fyllde jag år och hamnade på en fest hos min vän och släkting, hade kul ett tag tills killen jag gillade sa något som verkligen krossade mej, det var inte att han inte tyckte om mej utan att han inte trodde på att jag varit med om ett övergrepp, så halva natten på min födelsedag fick jag sitta och berätta detaljerat för honom om vad som hänt och det var som att uppleva allting en gång till, vilket ledde till en ångestattack och en jävla massa tårar, bra födelsedag, verkligen!
I mars vart det först jättebra mellan mej och dendär killen men i början av april gick det rakt åt helvete och jag började må pissdåligt igen.
Nu för tiden pratar vi inte alls men jävlar vad mycket jag saknar min vän.
I slutet av april så började jag tycka om en annan person och det gick bra ett tag tills för några veckor sen och nu är vi bara vänner, vilket ändå känns bra för skulle inte orka att förlora en till nära vän pågrund av ett misstag.
Nu i juli sitter jag här mitt i natten , jag kom inte in på något program jag sökte, jag har knappt några äkta vänner och jag mår allmänt piss.
Men nu vet ni alla iallafall ganska mycket om varför jag inte mår bra, fast detta är inte ens hälften av orsakerna så ja, snälla ha förståelse för att jag skriver deppiga inlägg ibland!