Jag saknar min pojkvän fast vi träffades igår och jag saknar min häst även om det snart är två år sen hon såldes, eller ja hon var ju inte min egna men som nog alla förstått så hade jag henne som det.

Hursomhelst så tänker jag alldeles för mycket för att kunna somna, jag tänker på hur mycket jag sårat min familj och andra omkring mig och jag är rädd för hur framtiden kommer att bli , men jag försöker ta en dag i taget även om det är svårt. 

Från och med nu så kommer bloggen även bli ett ställe där jag skriver av mig litegrann men jag kommer ändå inte dra upp alldeles för privata saker, vill ni veta någonting så prova skriv till mig på Facebook och se om jag svarar :)