"dom som vet ,vet , dom som inte vet , vet nu "
detta inlägget skriver jag inte för att jag vill ha uppmärksamhet eller något liknande utan för att jag vill skriva av mig lite och få er att förstå varför jag inte varit så aktiv på bloggen, gått på möten osv.
jag hade ett grovt drogmissbruk i två års tid och den åttonde april så ringde min syster mig och sa att jag skulle ta ett urinprov för min familj var orolig över mitt beteende, humör osv.
min värld rasade samman och jag var helt säker på att jag aldrig skulle få träffa min pojkvän (som jag mer eller mindre bodde hos) eller någon utav mina vänner.
i en vecka fick jag inte gå utanför dörren, skulle jag gå ut och röka en cigg följde min mamma med mig, efter en vecka åkte jag till min storasyster i stockholm och var där i några dagar innan det var dags att åka till eskilstuna för att gå på mitt första möte på beroendecentrum ung.
till en början så hatade jag exakt allt och alla, jag hade dessutom avtändning på en massa droger och sjuk ångest över allt som hänt.
efter ett tag fick robbin börja komma hem till mig nån timme i veckan och jag grät lika mycket varje gång han åkte ifrån mig, jag ville följa med hem till lägenheten där all min trygghet funnits i flera månader men jag blev kvar hemma och bearbetade allt som hänt.
efter tre veckor fick jag börja gå i skolan igen och hade inte varit så glad på länge, i början var jag tyst och tillbakadragen för jag var inte van att vara nykter.
allt blev bättre med tiden och på min och robbins halvårsdag fick jag äntligen åka ner på stan själv, gå och äta på ming med min pojkvän och han fick sova hos mig, lyckan var obeskrivlig.
jag fick träffa robbin flera timmar i veckan och det motiverade mig till att fortsätta kampen att bli helt ren.
efter fyra veckor så fick jag träffa en läkare som diagnoserade mig med allvarlig depression och jag fick ångestdämpande och sömntabletter utskrivet och när jag var helt ren skulle vi påbörja en behandling med en antidepressiv medecin.
det tog fyra veckor för mig att bli ren från cannabis och fem veckor att bli ren från tre olika benzosorter.
för bara några veckor sen har mina möten gått från tre gånger i veckan till två, samtalen är inte lika allvarliga längre utan vi går igenom ett tolvstegsprogram och jag får svara på frågor om hur jag ser annorlunda på saker nu osv.
nu när jag är helt ren och har lämnat rena prover under en längre tid så får jag vara ute hur mycket jag vill och jag får tillochmed sova hos robbin ibland!
jag är glad att jag torskade för min kontakt med mina föräldrar har blivit mycket bättre och jag är otroligt tacksam för att mina systrar alltid ställt upp när jag behövt det,
jag hade inte klarat det utan robbin heller, han har stöttat mig otroligt mycket och fått mig att orka klara mig igenom alla jobbiga dagar.